16 augusti 2015

En man som heter Ove - Fredrik Backman

Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Sidantal: 347
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2013
Förlag: Forum
Betyg: 4 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.
"

Min kommentar
Det tog lång tid innan jag vågade läsa den här boken, på grund av all hype. När jag väl tog mig an boken var det med något mer realistiska förhoppningar.
Ove är en mycket bitter människa, en som jag hatat om jag mött honom själv, men som jag älskar att läsa om. Jag undrar om han finns på riktigt där ute, den här Ove. Han verkar vara en samling karaktärsdrag dragna till sin spets och sedan en bit till. Många meningar måste jag fundera över hur lång tid det tog att konstruera, de är underfundiga och riktigt smart upplagda. Det är en del av komiken för mig, dessa uttänkta meningar!
Jag utövade en del högläsning, en del ville jag bara dela med mig av. Det var så bra!
Men jag är lite kluven, till stor del känns det genialiskt men så finns det ett litet men. Det var så mycket i en och samma bok. Ove är en sådan hjälte, fast han inte själv vill se sig som det. Ove råkar ut för så mycket att det slutar kännas rimligt. Det blir en amerikansk känsla över det hela, lite "slutet gott allting gott, med en hjältes hjälp", lite för perfekt för mig. Men när jag läser annan feelgood så är det inte något som stör mig, så lite inkonsekvent är jag allt i min bedömning...
Karaktärerna här passar in så perfekt, de löser problemen lite väl enkelt. Kanske är jag färgad av andra böcker jag läst där karaktärernas planer sällan går i lås så lätt.

Boken är riktigt bra och jag förstår hypen nu, jag önskar bara att jag varit en av de första som läst den.I vilket fall så rekommenderar jag den här boken, även om jag misstänker att jag är sist på bollen i det här fallet.

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

4 kommentarer:

  1. Jag har också läst Ove nu i år och precis som du var jag orolig för att den inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag tyckte det var en riktigt bra bok och är nog en av de bästa böcker jag läst hittills i år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att du tyckte så mycket om den! :) Den var verkligen bra, den var bara inte helt perfekt för mig :)

      Radera
  2. Du är inte sist att läsa den ;) jag har inte läste den än och kanske aldrig gör. Gillar inte att läsa "måste bara läsas" böcker, tog mig aldrig igenom 100 åringen te x , den var bara så otroligt seg. Kommer aldrig att läsa 50 nyanser böckerna..osv..
    Helena.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite skönt är det allt att inte vara sist, jag har inte heller läst 100-åringen och kommer nog inte göra det heller. Förstår dig verkligen! Svårt att bilda sig en egen uppfattning när man är omgiven av andras...

      Radera